Viikon kysymys
Luetuimmat
Uusimmat
Sano se!
A-
A+
BORGÅ Ända sedan början på 1970-talet hade det länge funnits två återkommande diskussionsämnen i Borgå – kommunfusionen och Alexandersgatans bro. Av en händelse gick det så att bägge fick sin lösning samma år, 1996.
Den nygamla staden Borgå fyllde 27 år den första januari i år. Som stad har Borgå visserligen funnits ända sedan år 1346, då den traditionellt anses ha grundats. Förvaltningsmässigt upphörde den emellertid att existera den första januari 1997 då också grannkommunen Borgå landskommun gick till historien. Den dagen sammanslogs de två kommunerna till en ny Borgåkommun med stads status.
Sammanslagningen föregicks av en folkomröstning den 28 januari 1996 i vardera kommunen, i vilken majoriteten av de röstande gav sitt bifall till det avgörande fusionsförslaget, som kom från landskommunen, vilket väckte en hel del förvåning, eftersom man just i landskommunen fram till dess haft en negativ inställning till en sammanslagning.
Per-Håkan Slotte, som från kommundirektörsposten i landskommunen valdes till stadsdirektör i Borgå år 1995, rekapitulerar det historiska händelseförloppet.
– I landskommunen fanns ännu i början på 1990-talet ett ganska så starkt motstånd mot en kommunfusion och så sent som 1994 förföll tanken på en fusion då fullmäktige efter två omröstningar beslöt att avhålla sig från en folkomröstning eller utredning om saken.
– Samtidigt hade man insett att något borde göras. I samband med diskussionerna om hur landskommunen skulle utvecklas hade en idé om en färjförbindelse mellan Tolkis och Estland inklusive ett passagerarterminalbygge lanserats.
En projektgrupp tillsattes för att driva projektet och i gruppen var man enligt Slotte ganska entusiastiska. I fullmäktige vändes tummen ändå ned för det hela i juni 1995. Bara några dagar senare kom den verkliga nyhetsbomben då en av de tidigare fusionsmotståndarna, fullmäktigeledamoten Bengt Dahlqvist lämnade in en motion, i vilken han föreslog att förhandlingar om en kommunfusion skulle inledas.
– Det var intressant att se hur en mycket låst situation plötsligt löstes upp, berättar Slotte. En tidigare stadsdirektör brukade säga att det om hundra år finns tre kommuner i Finland, av vilka två är Borgå stad och Borgå landskommun.
– Det färskt förkastade tidigare förslaget om en kommunfusion innebar att motionen inte behövde beredas på nytt. Den kunde direkt föras till styrelsen och fullmäktige. Och där byttes den tidigare minoriteten till majoritet och motionen godkändes.
Stadsdirektör emeritus Per-Håkan Slotte flyr som bäst halkan i Borgå i Spanien.
Kristina Slotte
Förhandlingar inleddes och utmynnade i den ovan nämnda folkomröstningen. Före det hade man kommit överens om att de ledande tjänsterna skulle fördelas jämnt mellan de två ursprungliga kommunerna ifall det skulle bli ett ja till fusionsförslaget. De anställda garanterades ett femårigt uppsägningsskydd.
I början på år 1995 hade stadsdirektören i Borgå, Kaj Johansson plötsligt avlidit (den 14 februari). Stadsdirektörsposten förklarades ledig att sökas och i juni valde stadsfullmäktige landskommunens kommundirektör Per-Håkan Slotte till posten. I den slutliga omröstningen stod valet mellan Slotte och stadens tekniska direktör Matti Arvinen. Slotte fick 23 röster och Arvinen 20.
Matti Arvinen.
Arkiv/Rolf Gabrielsson
Enligt tidigare förhandlingsöverenskommelser blev Slotte sedan den nya Borgå stadens stadsdirektör från och med den 1.1.1997. Han avgick med pension från posten drygt tio år senare.
Nu med facit på hand och i ett långt tidsperspektiv konstaterar Slotte att kommunfusionen var en lycklig sak.
– Några garvade politiker i landskommunen sade mig att de då i mitten på 1990-talet var mycket ilskna, men att lösningen sist och slutligen var en välsignelse för hela Borgåbygden.
Situationen efter fusionen var ändå enligt Slotte i början, om inte kaotisk så i varje fall speciell.
– De politiska förhållandena var mer eller mindre likartade i de två kommunerna, men i och med skillnaderna i förvaltningskultur och personal, var situationen inte alldeles lätthanterlig. Naturligtvis förekom också det vanliga tjafset som att ”vi gjorde alltid så här”.
– Stadens tidigare beslutsfattare var kanske lite mer enhetliga än landskommunens. Någon har också sagt att staden var lite mer byråkratisk, ungefär som dåvarande Nordiska Föreningsbanken. Medan landskommun förliknades vid Kansallis-Osake-Pankki, det vill säga mindre byråkratisk.
– I landskommunens förvaltning fanns folk från landsbygden i de norra och östra kommundelarna, såväl svensk- som finskspråkiga och sen mestadels finskspråkiga från Gammelbacka och Estbacka, typiska förorter och sen svensk- och finskspråkiga från traditionella bysamhällen som Haiko och Tolkis. Allt detta påverkade beslutsfattandet ganska mycket.
– Under början av 2000-talet förbättrades den ekonomiska situationen långsamt. Det gjorde verksamheten och förvaltningarnas anpassning till varandra lättare och var relativt bra innan jag gick i pension 2007.
Slotte diskuterar med Mikaela Nylander. Bild från 2006.
Arkiv/Marko Wahlström
Per-Håkan Slotte fick också en annan evighetsfråga på sitt stadsdirektörsbord, nämligen brofrågan, som ältats i tiotals år och som fick sin slutliga lösning på ett stadsfullmäktigmöte 1996, det vill säga samma år som fusionsfrågan avgjordes. På mötet gavs grönt ljus för ett brobygge i Alexandersgatans förlängning. Stadsstyrelsens beslutsförslag var att man skulle ge upp planerna på brobygget, men det röstades omkull med rösterna 26–25. Och 2004 var bron byggd och kunde invigas. I år således ett 20-årsbrojubileum.
Slotte säger sig inte minnas så mycket av själva brostriden.
– Den hade pågått länge. Det fanns också en tanke om att bron skulle flyttas till Stadshusgatan. Det alternativet ville man definitivt stoppa. Därför gavs tillstånd för en restaurang vid ån i ändan på Stadshusgatan.
– Tidigare förkastades också ett förslag om att det östra brofästet skulle byggas i plan med Runebergsgatan. En lösning som hade gjort bron väldigt massiv. I och med att bron nu byggdes från Ågatans nivå till västra åstranden kunde man också ha tänkt sig en lösning med flera smala broar utgående från gatunätet. Den lösningen hade dock blivit mycket kostsam och det hade räckt tiotals år, om inte sekler innan den lösningen hade blivit färdig.
– Nu 20 år senare är det lätt att se att centrumstrukturen i Borgå helt klart vann på att brofrågan löstes.
ROLF GABRIELSSON
Itäväyläs chefredaktör 2004–2009
KOMMUNSAMMANSLAGNING
» Borgå landskommun och Borgå stad sammanslogs den 1 januari 1997 till den nya staden Borgå.
» Före sammanslagningen hade landskommunen 22 343 invånare och en yta på 644 kvadratkilometer.
» Staden hade före sammanslagningen 21 313 invånare och en yta på 19 kvadratkilometer.
» Både landskommunen och staden var tvåspråkiga med finskan som majoritetsspråk.
» Den svenskspråkiga befolkningsandelen uppgick till över en tredjedel vid tiden för kommunfusionen.
» Nu är invånarantalet i Borgå uppe i 51 293 (per 31.12.2023), och den svenskspråkiga andelen har sjunkit något under 30 procent (28,2 procent år 2022).
» Borgå landskommuns tidigare kommundirektör, Per-Håkan Slotte, hade just valts till stadsdirektör i Borgå vid tiden för de avgörande besluten.
019 521 7500
viestiitavayla.fi8:00 - 16:00
Kaikki yhteystiedot